Tomhet
Det kanske bara är jag men jag vet att det inte är så men det känns som att ingenting händer.
Och då menar jag inte att jag inte har någonting att göra, jag gör saker men jag kan inte sluta tänka på meningslösheten i det jag gör.
JAg gör ju ingenting egentligen, jag äter, sover, bajsar och ibland kanske jag gör nåt men det förändrar ingenting!
Jag har vetat det ett tag och försöker hitta poängen i det mesta men jag hittar ingenting( fan ingenting var svårt att få rätt stavat, fast det ser inte ni, oj offtopic)
Jag är relativt säker på att det inte finns nån mening med livet och ja bara det tar ett tag att svälja men jag vill ändå hitta en mening och ett mål i det jag gör.
Jag vill kunna gå upp på morgonen och känna att jag ska göra nånting idag och jag vill kunna gå och lägga mig på kvällen och veta att världen inte ser likadan ut.
Ja jag vet allting förändras alltid, ingenting är och allting rör sig alltid men jag känner itne av rörelsen, eller så går den för långsamt, eller så är den för stor för att jag ska förstå.
Men jag vill förstå! Jag vill kunna distansera mig och se alla trådar som håller ihop världen, men jag kan inte se de och varje gång jag börjar känna att jag förstår vad det handlar om så kommer nånting upp som sliter tillbaka mig på ruta ett!
Eller kanske om jag kunde hitta ett mål, en rikting som jag vill att världen ska gå i, ett system som jag tror är optimalt, som jag V E T är det enda rätta, en vision, en uppenbarelse, ett tecken!
Men man kan ju inte tigga om tecken för de kommer inte komma.
Det enda som går är att skapa sina egna tecken, att hitta sin egna väg, men jag vet inte ens hur jag hittar kartan (dessutom så suger jag på att läsa kartor så jag skulle antagligen ändå gå fel, nej vänta det var ju en metafor).
Men när det gäller världsordningen så är jag förvirrad, jag står mellan Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov (det skulle aldrig funka människan är för girig, kappvändig och genomrutten) ett sämhälle där jag har lyckats ta mig upp till makten så att (ja så att vad, så att jag har uppnått makt? Ja makt är ju det enda människan vill ha så varför inte?) och total anarki och jag menar inte den politiska rörelsen som vill upplösa makten (som att det är möjligt, idioter!) jag menar kaos, jag menar krig, blod och misär.
Jag menar den totala friheten! för om människan vore fri så skulle hon inte göra nånting annat än hugga sin broder i ryggen.
Men varför skulle jag vilja ha det? Jag vet inte, det vore intressant men hey om jag vill se det så är det bara att resa till i princip vilken krigszon som helst så.
Så nej det sista kan vi också ta bort.
Barn är som döden
Jag funderar på att lägga till lite mer grejer här, alltså nånting mer än bara mina desperata tankar som aldrig kommer leda nån vart, typ skriva lite om nåt mer avspänt.
Det enda jag tänker på är döda barn, ja vissa blir ju avspända av det, föräldrarna blir ju det.
Eller asså de kommer antagligen gnälla "du dödade mitt barn, du är ett monster jag ringer polisen" men asså föräldrar har svårt att inse att det finns för många människor!
Aja jag är ledsen men jag tänker komma tillbaka till tomheten.
Nej jag ljög vet inte vad jag ska skriva.
Jag hoppas att jag hittar en mening med denna meningslösa tillvaro men om jag inte gör det så.
Så kommer jag fortsätta äta bajsa och sova
Och då menar jag inte att jag inte har någonting att göra, jag gör saker men jag kan inte sluta tänka på meningslösheten i det jag gör.
JAg gör ju ingenting egentligen, jag äter, sover, bajsar och ibland kanske jag gör nåt men det förändrar ingenting!
Jag har vetat det ett tag och försöker hitta poängen i det mesta men jag hittar ingenting( fan ingenting var svårt att få rätt stavat, fast det ser inte ni, oj offtopic)
Jag är relativt säker på att det inte finns nån mening med livet och ja bara det tar ett tag att svälja men jag vill ändå hitta en mening och ett mål i det jag gör.
Jag vill kunna gå upp på morgonen och känna att jag ska göra nånting idag och jag vill kunna gå och lägga mig på kvällen och veta att världen inte ser likadan ut.
Ja jag vet allting förändras alltid, ingenting är och allting rör sig alltid men jag känner itne av rörelsen, eller så går den för långsamt, eller så är den för stor för att jag ska förstå.
Men jag vill förstå! Jag vill kunna distansera mig och se alla trådar som håller ihop världen, men jag kan inte se de och varje gång jag börjar känna att jag förstår vad det handlar om så kommer nånting upp som sliter tillbaka mig på ruta ett!
Eller kanske om jag kunde hitta ett mål, en rikting som jag vill att världen ska gå i, ett system som jag tror är optimalt, som jag V E T är det enda rätta, en vision, en uppenbarelse, ett tecken!
Men man kan ju inte tigga om tecken för de kommer inte komma.
Det enda som går är att skapa sina egna tecken, att hitta sin egna väg, men jag vet inte ens hur jag hittar kartan (dessutom så suger jag på att läsa kartor så jag skulle antagligen ändå gå fel, nej vänta det var ju en metafor).
Men när det gäller världsordningen så är jag förvirrad, jag står mellan Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov (det skulle aldrig funka människan är för girig, kappvändig och genomrutten) ett sämhälle där jag har lyckats ta mig upp till makten så att (ja så att vad, så att jag har uppnått makt? Ja makt är ju det enda människan vill ha så varför inte?) och total anarki och jag menar inte den politiska rörelsen som vill upplösa makten (som att det är möjligt, idioter!) jag menar kaos, jag menar krig, blod och misär.
Jag menar den totala friheten! för om människan vore fri så skulle hon inte göra nånting annat än hugga sin broder i ryggen.
Men varför skulle jag vilja ha det? Jag vet inte, det vore intressant men hey om jag vill se det så är det bara att resa till i princip vilken krigszon som helst så.
Så nej det sista kan vi också ta bort.
Barn är som döden
Jag funderar på att lägga till lite mer grejer här, alltså nånting mer än bara mina desperata tankar som aldrig kommer leda nån vart, typ skriva lite om nåt mer avspänt.
Det enda jag tänker på är döda barn, ja vissa blir ju avspända av det, föräldrarna blir ju det.
Eller asså de kommer antagligen gnälla "du dödade mitt barn, du är ett monster jag ringer polisen" men asså föräldrar har svårt att inse att det finns för många människor!
Aja jag är ledsen men jag tänker komma tillbaka till tomheten.
Nej jag ljög vet inte vad jag ska skriva.
Jag hoppas att jag hittar en mening med denna meningslösa tillvaro men om jag inte gör det så.
Så kommer jag fortsätta äta bajsa och sova
