Jag börjar få slut på rubriker

Jag har ett gyllene läge att skriva om, fan nu tappade jag det, nej det kommer inte tillbaka.


Jag slösade bort en jättebra rubrik

Om att ta avstånd

Jag känner någonting bubbla upp när jag läser uppmaningar om att x ska ta avstånd från y.
Juste, det är ilska, den där varma närande känslan som när mitt skrivande.
Så då kommer väl frågan, varför måste avstånd ständigt tas? Varför ska högern ta avstånd från breivik, varför ska muslimer ta avstånd från självmordsbombare, varför ska judar ta avstånd från Israel? (nej ni får inte länkar, riktigt så hög kvalité ska vi inte ha).
Det har utvecklats till ett retoriskt slagträ att fästa sina motståndare vid onda ting och händelser, det är inte på något sätt en ny företeelse så utvecklats kanske är fel ord. Ni känner alla till Godwins Law, det som har varit ett skämt på internet används nu flitigt inom politiken, någonting som faktiskt bara stärker min tes om att nazisterna på flashback äger världen.

Att påskriva sin motståndare åsikter som är lätta att slå ner är så klart bra rent retoriskt, det är alltid lättare att vinna en argumentation mot breivik än mot en motståndare som har samma mål, samma retorik och samma människosyn. Då kan det ses naturligt att snabbt ta avstånd så att ingen kan använda detta retoriskt oärliga knep mot dig, dessutom så får du lite prestige för att du hatar SD mest.
Men debattörer och tankesmedjor där ute, ni skapar ett klimat där du tvingas ta avstånd från allt och nu blev det här bajs, men jag vill inte göra om för det är jävligt tröttsamt att skriva om meningar och ni vet göra de bra.
Äh ni förstår vad jag menar. Det här klimatet gör så att alla ständigt måste ta avstånd och det gör så att man, om man inte tar avstånd automatiskt får dessa egenskaper redan innan någon har hunnit tillskriva dig dem.

Tröttsamt, jag är trött. Jag läste att sömn minskar risken för depression så jag ska gå och lägga mig nu för depression verkar extremt irriterande och ja tröttsamt.
Min ilska är som bortblåst, teraupetiskt att skriva? Snarare för jobbigt, nu orkar jag inte vara arg längre så den där drivkraften att skriva bra försvann.
Farväl!
Och juste sluta läs, din tjocka och fula säl (men det är inget fel med det, förutom att du vet, det kommer göra livet jobbigare för dig men asså, du klarar det, om du inte har en dålig karaktär. Jag tror dock att du blir stark av att läsa den här bloggen jag är bra för hälsan förstår du)

Me Gusto Guacamole!

Om han gick på en väg skulle han dö
Detta insåg han men gick ändå
När han stannade bildades kö


Ja men hörreni! Livet känns konstigt nu, och bra
Det är inte intressant att skriva om eller läsa om, så jag tänker inte fördjupa mig i det


Dramatik!

Ja oj ett nytt inlägg bara minuter efter att det gamla publicerades, Jag är på en rullning!
Jag vill ha mer drama i mitt liv, mest för att det är najs att kunna kolla fascit och hur en tragedi brukar utspela sig.
Juste någon dör.
Jag tror att allas liv är en Tragedi, jag menar handlar inte en tragedi om en hjältes fall och oftast död.
Den nyfödda kanske inte är en hjälte men gud ska veta att den faller, den blir en skurk och en lus. Från att ha varit oskuldsfull, ren och dum så blir den mindre dum, pervers och ond
Jag är väldigt tillfreds med den tanken, det ger mig att märkligt lugn. Jag känner att jag äntligen har accepterat tragedin genom att se den och nu kan leva den fullt ut.
Vi är dessutom långt ifrån tredje akten så jag är lugn, dock så brukar första akten oftast vara lite tråkig, i alla fall om man jämför med den andra akten.
Min fråga är när börjar min andra akt?

Men hur!

Det här stör mig, enligt statistiken så har två pers varit inne på min blogg idag, och fyra gånger sammanlagt.
För det första, show yourself! Vilka är ni! Vad gör ni här? Förstår ni inte att det här inte är kvalité, vad söker ni?

För det andra, trevligt att ni kom hit vill ni ha något att dricka? Inte det, vad synd för min plan var att förgifta er och ta er till en hemlig ö i skärgården.
Jag svor att jag aldrig skulle göra det här men jag är nyfiken på vem som läser det här så kommentera och ha det så trevligt.
Så det var tillräckligt mycket trevligheter nu är det dags att börja med det ni är här för, att bli förolämpade!
Ni är tjocka och fula!
Så, nu är det dags för mig att göra det som jag finner underhållande, att skriva en följetång av ord som inte ens behöver vara sammanhängande, roliga eller på något sätt
Jag gillar också att lämna meningar oavslutade, det lämnar så mycket till fantasin, min fantasi.
Ser ni, det här är INTE kvalité!
Vissa människor, seriöst, vad ser ni i den här bloggen? Mer än en inblick i min magnifika hjärna? Jag kan upplysa er om att det är en lögn! Min hjärna är stängd för din sort!

Så idag var inlägget kort så stanna kvar till nästa inlägg, för då tar jag upp spindelvävaren historia (ah det är för mina cliffhangers, men tji fick ni för spindelvävare finns inte, dock så är deras historia tämligen intressant, den innefattar Kung kang king, han finns visst, håll käften!)
Ni är fula!

Om jag bara visste, att ni visst vet. Om ni bara visste, att ni vet.

"But it was worse when we turned to the kids on the left
And got let down again by some poor excuse for protest
Yeah by idiot fucking hippies in 50 different factions
Who are locked inside some kind of 60's battle re-enactment
And I hung-up my banner in disgust and I head for the door"
Ni vet inte, ni är dumma i huvudet, min blogg är utbildande och vid gudarna ni behöver det.
Jag var för snäll mot er i rubriken, så jag jämnar ut det.
"But it was worse when we turned to the kids on the left
And got let down again by some poor excuse for protest
Yeah by idiot fucking hippies in 50 different factions
Who are locked inside some kind of 60's battle re-enactment
And I hung-up my banner in disgust and I head for the door"

Jag är som ni säkert redan vet rejält besviken på vänstern, textstycket där uppe summerar väl problemet ganska bra, men nej det är inte bara det.
För att vara så ideologiska så är vänstern extremt visionslös. jag hör alltid ord men jag ser aldrig handling. Okej ja det finns folk som blockerar, demonstrerar osv men det leder ingenvart, det är ännu ett sätt att rätta sig i fållan.
Det finns ingen revolutionär gnista kvar, den dödades av intellektuella som teoritiserar men som inte vågar riskera någonting för att skapa det nya.
Dock så ska man väl inte klandra de, jag ska speciellt inte göra det med tanke på allt glassplitter som jag tvingas gå i.
Äh fuck it.
Jag har sagt det förut och säger det igen, det kommer inte bli revolution fören nödvändigheten tvingar folket till det och vi har det jävligt bra i Sverige (och nej jag bryr mig inte om skriken om löneslaveri, imperialism och könsförtryck). Även om de som skriker kanske tycker så så har de för mycket att förlora för att ta striden på riktigt, eller är för få.

Men sen så vill vissa lösa det demokratiskt, vilket man kan förstå.
Meh tappade lusten på ämnet. Nej ni kommer inte få kvalité vad fan tror ni!

Så mitt andra ämne, ni är idioter.
Men det är lugnt, jag är också en idiot så ta det inte personligt, eller jo gör det, jag bryr mig inte vad en idiot tycker om mig.
Men ni borde inte ta åt er av att jag kallar er idioter, jag är ju också en idiot och sen när bryr ni er om vad en idiot tycker om er.
Jag har börjat tro mer och mer på messias. eller nej, jag vill tro.
Ni som har läst brott och straff kommer känna igen det här men jag tror att det fanns en poäng i att bara några få utvalda kan göra banbrytande saker.
Ha, jag tar råd från en galning med storhetsvansinne, som dessutom är påhittad.

Fast nej det tror jag inte. Jag vill tro på allt, men jag är hopplöst fri.
Vi är dömda till frihet

Om jag var en spis, skulle någon sätta på mig?

Jag menade inte ens att rubriken skulle få en sexuell betoning, jag ville bara prata om spisar.
Ni borde skämmas, förstöra mina fina spisanekdoter som inte alls är anekdoter med era smutsiga hjärnor.
Idag åt jag en lax. En hel lax, den smakade fisk och filmjölk. Filmjölk ska inte blandas med fisk.
Ja dagens matlagningstips är. Jag har alltid undrat vad som händer om man lägger band på ett land, blir det en fil.kand?
Jag gillar inte.
Jag gillar.
Jag kan se så jag vet att ni är.
Jag kan tänka så jag vet att mina ögon antagligen ljuger, och att ni således antagligen inte är.
Jag kan känna så jag vet att mitt tangentbord är
Jag kan inte se bakom mig, jag vet inte att det är.
Jag kollade precis, ni kan vara lugna det var. Skrämde er inte sant? Ni blev rädda att det inte var sen så var det. Det är därför ni följer denna blogg, det är som en bergodalbana av känslor och sånt.
Eller det kanske bara är för mig. Jag gillar att jag har.
Tänk såhär, ni kan i alla fall fylla i luckorna själva och jag lämnar på så sätt mycket för fantasin vilket är fantastiskt.
Aka den bästa bok är den utan sidor!
Jag är således en fantastisk människa.

Back to teh Röts

Det har varit en skön dag.
Jag har för första gången på länge kunnat ta det lugnt och suttit vid datorn till 4, det är trevligt och påminner mig om sommaren den här bloggen skrevs.
Nej jag vet inte exakt när inlägg blev publicerade eller när jag startade det kan lika gärna ha varit vår eller vinter. Vad jag kommer ihåg är att sitta länge och skriva med en kanna té vid min sida. Jag kommer annars ihåg lite från den tiden, det var så länge sen. Jag kommer inte ihåg vem jag var då, jag vet inte vem jag är nu.
Jag tror att jag visste bättre då, eller nej inte bättre. Jag visste mer, fast nej bättre
Jag vet inte! Men ingen vet! Varför vägras jag kunskapen? Varför? Varför förstår folk inte, varför förstår jag inte.

Varför trivs jag inte nej det ska inte bli blogginlägg idag jag råkar bara.
Jag ville bara på nåt sätt uppmärksamma eller fira den känslan.
Känslan av att sitta uppe och. Fast det känns inte likadant. Då kändes det skönt, då var allting lugnt.

Va i Helvete

Men va!
Hur i helvete gick det här till? Någon tydligen läst den här bloggen.
Hur kan ni inte fatta hintar?
Om jag skriver osammanhängande, otydligt och dåligt så ska ni inte läsa! Det handlar om att jag vill reagera av mig! Vissa människor är så jävla efterblivna.
Då frågar ni säkert "meh varför skulle du publicera det på nätet och sedan göra reklam för det på din facebook sida din hycklande attentionwhore"
På det så svarar jag. För att jag. Nej jag har inte ett svar, för att jag, jag vill? Kanske om jag publicerar det så, fast då vill jag att folk ska läsa.
Vi kan säga såhär, de flesta av er kommer skrämmas bort av att jag skriver dåligt och aldrig kommer till saken. Ni kommer inte läsa mer för ni gillar inte att plåga er själva (om ni gör det så fortsätt läsa, jag kommer köra in mer metaforisk glas i era alldeles för stora ögon).
Men ni som faktiskt vill veta saker om mig, okej ni borde också försvinna, ni skrämmer mig, varför vill ni veta saker? Hur kommer det sig att ni? Försöker ni? Ja det gör ni eller hur? Ni borde skämmas!
Okej ni som vill veta saker men inte vill skada mig, ja ni kommer stanna kvar av samma skäl som de som vill skada mig kommer stanna, om vi stannar tillräckligt länge så kommer han tillslut avslöja sig/jag kommer hitta ett  sätt att bota honom.
Eller är det bara jag som ser alla mina vänner som skadade människor som skulle bli perfekta om de bara öppnade upp sig för mig och lät mig fixa de?
Kanske, kanske inte.

Eller ska jag säga tack? nej. Jag tänker säga grattis.
Ni som stannade kvar länge nog för att läsa det här, wow ni måste antingen hata er själva eller älska mig så mycket att ni klarar smärtan i era blodiga ögon.
Jag tänker anta att det är en blandning. Ja juste min poäng!
Min poäng var att.
Nej den fanns aldrig! Där fick jag er!

Så fattar ni nu att det bara är skit och fyllning utan en punchline?
Nej?
Ja men då blir det kul för er att läsa nästa inlägg.
Ska vi se hur länge ni håller er kvar! Och tro inte att jag betalar för era nya ögon när ni har blivit blinda för att ni har fått så mycket glasskärvor instoppade i de!

Politiskt te

Jag är socialist när jag är glad.
Det är intressant för jag vet att socialismen inte funkar och är falsk. Det är en fin ideologi men extremt efterbliven för ja folk är helt enkelt inte lika värda.
Betyder det att även min glädje är en lögn? Är den hårda kalla verklighetsuppfattningen den sanna?

Jag stör mig på ungdomen. Inte, tro det eller ej. På dagens ungdom, eller jo det också men det är inte huvudsaken nu.
Jo det är det men jag vill skriva tro det eller ej och slå er med häpnad. Det misslyckades.
Varför är ungdomen så dum? Jag kan acceptera att de äldre är dumma men ungdomen är framtiden och vi borde leda den intellektuella revolutionen.
Jag är innerligt trött på människor som inte kan se förbi sina små problem och behov för det stora.
Jag är trött på människor som inte vill förstå.
Mitt människoideal är den upplysta och fria människan. Den som styr istället för att bli styrd. Den som har disciplinen att härska över sin kropp och sig själv, den som inte låter någon trycka ner den. Den som ALDRIG rättar sig i ledet.

Dock så vägrar folk förstå att för att nå dit så behöver vi något så absurt som motsatsen. Vi behöver det totalitära, vi behöver det sjuka och hemska. Vi behöver rädslan och propagandan som uppmanar till att rätta sig i ledet.
Vi har haft det rätt länge men inte i tillräckligt stor skala.
Vi har i nuläget två alternativ.
1. Världen enas, hela New World Order snacket är korrekt.

Meh jag tappade tråden. Jag ville bara skriva och se var jag hamnade, se om jag kunde komma fram till någonting.

Vi behöver lära oss att hylla genier i vårt land. Vi måste, istället för att trycka ner intellektuella uppmuntra de, vi måste få det att vara fint att läsa mycket och att vara smart.
Vi måste få idioterna att låtsas vara genier.

Varför?
JAG VET INTE! Jag vet inte varför det är bra dessutom bra för vem och i vilket förhållande.
Varför tog ni min cykelpump?

Jag är lycklig över vintern. Jag gillar mörkret. Det gör så att jag känner mig ensam.
Jag menar inte ensam i den tragiska meningen. Jag menar ensam i att jag kan själv välja när, hur och varför jag vill träffa folk.
Det är skönt, det gör det lättare för mig att arrangera mitt liv.

Jag känner att jag har klättrat över kanten, eller släppt hur det är är så är det trevligt. Jag är inte redo för det absoluta mörkret än.

Va?

Jag tänker inte ens börja förklara någonting om någonting för ni som känner mig vet vad mitt liv handlar om och ni andra dra åt helvete!
Det där var onödigt, vad hade de gjort dig? De läser inte det här så det spelar ingen roll
Allting snurrar runt mig, det känns som att minnena anfaller jag tappar kontrollen var jag är. Allt är nytt på nåt sätt konstigt
Sluta läs nu! Det är en order!
Nej jag bryr mig inte ens om du läser det står ändå ingenting av värde här, jag tvivlar till och med på att det kommer ge underhållning. Jag vet inte vad jag pratar om idag så ingen vishet heller ni kan kanske få lite förvirring om ni har tur
ha det får ni ändå! Jag vill itne vara här! Är det verkligen nyttigt att skriva det första som går in i min hjärna utan att tänka? Ja säkert? Vad är nyttigt? är jag nyttig? Jag skakar av nyttighet haha! Jag känner hjärtat slå det är roligt. Jag tror att musiken får mig att varför avslutar du itne meningar? du är ett svin mot dina läsare! Vilka läsare? vet ud vad punkt är? den ser ut "". använd den. Och stor bokstav efter, gah jag hatar dig!
Fan tänk om nån läser det här och läser in mer eller tror att de förstår eller tänk om de läser det här och förstår sanningen?
Det är inte möjligt sanningen är förevigt gömd. Tänk om de känner paniken och och och.
Ha! Jag bryr mig inte. Ni kan inte röra mig för jag är Gud!
Jag undrar hur länge
Then let my heart be hardened
And never mind how high the cost may grow
This will still be so:

Jag undrar om jag kommer överleva
såå lugn musik, känn allting sänkas andas andas.

Varför skriver jag när jag tar bort texten, att jag borde ta bort den av olika skäl.
jag vägrar jag är hungrig. Tur att bloggen inte går att komma in på för det här kan inte ses som läsvärt för någon.

Nej nu ska jag se på Fight clib så haha!

Nere

intressant, bloggen är nere. Om man går in på Bloggens forna adress så ser man bara ett felmeddelande. Det känns faktiskt riktigt bra för nu behöver jag inte längre censurera mig själv lika mycket av rädsla för att någon ska få veta.
Ha okej det är inte helt sant för jag är trots att fortfarande övervakad av staten och risken finns fortfarande att någon tar sig in i mitt konto och läser.
Så nej jag kommer inte skriva någonting här om mina planer men kanske om mina känslor?
Minna sa att jag borde börja skriva dagbok och jag antar att jag har en dagbok nu.
Jag borde nog sluta spara dessa ord för jag kommer ändå inte läsa om de.
Nu kommer sorgen över bloggens död in. Jag har aldrig brytt mig om mina läsare men visst har det varit kul när någon nån gång har läst men nej det är inte det.
Det handlar om alla långa nätter förra sommaren som jag spenderade med att konsumera stora mängder te och bara skriva,
Det var roligt, det var skönt, det var underhållande.
Men jag är ändå inte den personen längre, jag vet inte hur mycket som har förändrats men jag vet att jag har förändrats och att jag håller på att förändrats.
Jag vet inte om jag håller på att utvecklas eller dö.

Jag hatar er!

Ni är fan svin! Ni är meningslösa, färglösa klumpar som flyter omkring och smutsar ner vår vackra, rena värld!
Jag hatar er! Jag vill att ni alla ska fallla ner och dö, det är min största önskan. Att ni, meningslösa varelser försvinner. Ni ska försvinna ur historien för gissa vad, om ni inte raderas, vaporiseras ur denna existens så kommer den smittan som vi kallar meningslöshet, den smittan som är era liv fortsätta sprida sig tills dessa att vi inte har något hopp.
Meen ni lyssnar ju inte. Ni tycker inte att ni är meningslösa, men ni fortsätter ändå att slösa bort era liv på meningslösa tidsfördriv!
Nä fy fan! Det kommer aldrig gå om ingen gör nåt åt det, om inte vi som har kommit över er och som faktiskt kan rädda denna jord och kan böja och förändra den evighet som kallas framtiden. Om inte vi utrotar er så kommer till och med vi bli smittade. Och tro mig när vi är smittade så är Allt hopp ute för evigt.
Jag känner det redan, jag känner hur ni infekterar mig med meningslöshet, jag skriker men ni lyssnar ju inte! Ni vill, medvetet eller omedvetet, göra oss till levande döda så att vi blir som er.
Oj, skrev jag nyss det där? Vart fan är jag påväg? Jag hade inte dessa tankar för bara några månader sen, eller jag hade de men inte i en sån styrka. Jag har alltid lekt med tankarna men nu är de snart över mig.
Hur fan ska jag komma ut ur det här träsket? Hur fan ska jag undvika att köra rakt in i bergväggen för tro mig jag har den i sikte och gasar på som fan.
Jag kommer dö snart, jag kommer bli precis som alla ni och det äckligaste är att jag kommer tycka att jag har förbättrats. Jag kommer tycka att jag passar in bättre, att jag är mer social, att jag är närmare mina mål men jag kommer vara död.
Det är så det ser ut, striden är här och nu. Ni har två sidor, antingen sidan som ser lockande ut och lovar belöningar och gemenskap eller sidan som kommer höja upp er över allt annat.
Fast varför skulle ni välja rätt? De flesta av er kommer för det första välja meningslöshet, de få som inte gör det kommer nog bara runt nån procent att faktiskt överleva och lyckas ni andra kommer bara bli bråte som bygger bron till den Nya Människan.

Fan jag skakar och brinner, Jag drunknar.
Jag behöver lugna mig, jag behöver lämna det här om jag stannar kvar här så kommer jag bränna ut mig själv!
Jag vill inte! Jag vill inte! Jag har så mycket kvar att göra.
Nej nej nej! Sluta predika och inse att världen ändå är en lögn och en illusion, njut istället för att brinna njut och dö för du kan ändå inte komma upp och det vet du.
Jag måste kunna komma upp, Jag måste!

Det finns ingenting som får mig att känna mer meningslöshet än kickarna. Under kicken kan det vara lite trevligt men fan direkt efter så faller jag så djupt. Eller jag faller lika långt som jag gick upp.
Men det är ändå värt det för fallet och att vara nere är också en kick, jag känner mig iallafall levande!


Jag hatar


Du är fan dålig!

Den senaste tiden har min hjärna varit besatt av

Nej förlåt, trodde ni att ni skulle få reda på någonting äkta om mig och vad jag tänkte på? Pff att ni aldrig lär er, idioter.
Jo men idag kanske du ska berätta någonting äkta, skriva av dig lite så att du förstår? Ha! Aldrig att de får reda på vad du tänker. (är det konstigt att jag pratar med mig själv och dessutom hånar mig själv) Fast ni vill inte ens veta vad jag tänker, varför skulle ni vilja det? Det är inte ens lite intressant. Fan jag blir uttråkad ibland av mina egna tankar så varför skulle ni bry er?
Och om ni bryr er, lämna mitt huvud! Ni har ingenting att göra där, stick! försvinn för fan! Det är faktiskt en av mina största
Fan farligt nära att ni fick reda på någonting äkta, jag måste bli försiktigare med vad jag skriver här ibland så kommer det bara ut ord som ska stanna inne. Är det bara jag eller är det kallt här? Dessutom "vaddå dessutom det är ett helt annat ämne, det borde inte ens stå i samma inlägg, dina läsare kommer inte fatta någonting om du inte lär dig att ha lite sammanhang och vara konsekvent!" Mina läsare? Snälla ingen läser det här "Verkligen varför skriver du inte någonting personligt och äkta då om du nu är så säker på att ingen ändå kommer läsa?" Det kan jag göra, Käre läsare jag. VÄnta lite! Du försöker lura mig ditt svin! "Jag försöker lura vad snackar du om? Jag är ingenting, jag är bokstäver på en skärm. Dessutom så har du hela den här konversationen uttänkt och hur fan kan man kalla det en konversation, det är inte ens någonting det är ettor och nollor!" Det är sant. dessutom hur kan jag... "Hey du får fan inte börja racka ner på dig själv och den här bloggen det är vad jag gör! Du ska bara vara den konstiga lilla rösten i ditt huvud som" Vad pratar du om? Du är inte ens någonting det sa du själv. Du är fan inte ens ett fantasifoster du har ingen rätt att kräva saker eller göra någonting! "Du är en kuk" Verkligen? ska vi börja gå in på personliga påhopp? "Ja! Du är en idiot, du är ful, du kan inte stava och du, fan jag kan inte säga någonting som verkligen skadar för då kommer de veta vad som skadar dig" Hur fan ska jag kunna svara på det? Hur förolämpar man ett par ord? Jo men "" de där är  fan uppfuckade! Var kom de ifrån? HUr ska folk fatta vad de betyder?

"Nä jag är trött på det här och jag är trött på dig"

Såå det där var konstigt men hey vi kanske har fått en ny karaktär i denna blogg "Vaddå ny jag har alltid varit här dessutom sa du att jag inte fanns då är jag inte en karaktär"
Din tid är slut försvinn!

Jag har ont, det är väldigt opraktiskt jävla feber som har fått för sig att existera i mig.

Fan vad jag hoppas på att apokalysen kan komma, jag har fan tråkigt och jag vill inte missa den!

Jag vet inte

´Wow den här bloggen börjar verkligen bli, jag vet inte.
Yaay ett till förvirrat inlägg om att jag är osäker på det mesta yaay!
Det är måndag just nu, måndag kväll för att vara exakt.
Klockan är i skrivandets stund 22:04 och det är mörkt överallt.
Jag undrar hur mycket jag kommer skriva i detta inlägg, hur ärlig jag kommer vara.
Jag tror inte att jag kommer vara så ärlig, jag tror inte på ärlighet.
Ärlighet är farligt, ärlighet förstör drömmen och illusionen.
Fast är det inte bra att illusioner krossas?
Vad ser vi utan illusioner? Ser vi verkligheten, Vad är verkligheten? Finns det någon verklighet?
Tänk om alla våra illusioner helt plötsligt försvann och allt vi såg var ett svart hål, ren och skär tomhet överallt.
Inte ens mörker utan tomhet, mörker kräver ljus, eller iallafall minnet av ljus.
I mörkret kan vi urskilja bilder, vi kan se saker som gömmer sig, monster i garderoben och minnet av ljus, vi kan se för vår inre syn hur det brukade se ut.
Jag tror att det är vad döden är, vi tappar kroppen och allt som tillhör den, allt bra, allt dåligt, all smärta och allt hopp. Först kanske det känns bra, vi kanske ser klart sedan inser vi att det var allt som fanns och att vi är h e l t ensamma.

Om ett träd faller i skogen när ingen hör, låter det då?

Existerar man om ingen finns där för att höra skriket?
Det enda jag hör är mitt hjärtas slag och min andhämtning, min hjärna går runt i cirklar.
Jag borde sätta på musik eller se på en film för att tysta mina tankar men jag gör det inte, varför gör jag det inte?
Gillar jag det? Gillar jag rädslan och mörkret?
Är rädslan och mörkret kanske egentligen det enda fasta, det enda jag kan ta på, det enda som håller mig flytande.
NEJ! Så kan det inte vara, jag måste hitta nåt annat att flyta på det måste jag!
Jag kan inte lita på mörkret, mörket är förrädiskt, det är alltid där ja men du vet aldrig vad som finns där!
Ska jag lita på mig själv? Ska jag låta mitt ego vara det som bär mig genom allt det här?
Det är det enda som går, jag måste höja mitt ego och mig själv över allt annat, över tvivel och rädsla, över mörker och hopp.
Jag ska bli den jag frenetiskt söker efter! Den som svarar på mina böner, den som vaggar in mig i illusionen av säkerhet.

Men hur fan ska jag göra det?

är det här ärlighet?


Tomhet

Det kanske bara är jag men jag vet att det inte är så men det känns som att ingenting händer.
Och då menar jag inte att jag inte har någonting att göra, jag gör saker men jag kan inte sluta tänka på meningslösheten i det jag gör.
JAg gör ju ingenting egentligen, jag äter, sover, bajsar och ibland kanske jag gör nåt men det förändrar ingenting!
Jag har vetat det ett tag och försöker hitta poängen i det mesta men jag hittar ingenting( fan ingenting var svårt att få rätt stavat, fast det ser inte ni, oj offtopic)

Jag är relativt säker på att det inte finns nån mening med livet och ja bara det tar ett tag att svälja men jag vill ändå hitta en mening och ett mål i det jag gör.
Jag vill kunna gå upp på morgonen och känna att jag ska göra nånting idag och jag vill kunna gå och lägga mig på kvällen och veta att världen inte ser likadan ut.
Ja jag vet allting förändras alltid, ingenting är och allting rör sig alltid men jag känner itne av rörelsen, eller så går den för långsamt, eller så är den för stor för att jag ska förstå.
Men jag vill förstå! Jag vill kunna distansera mig och se alla trådar som håller ihop världen, men jag kan inte se de och varje gång jag börjar känna att jag förstår vad det handlar om så kommer nånting upp som sliter tillbaka mig på ruta ett!

Eller kanske om jag kunde hitta ett mål, en rikting som jag vill att världen ska gå i, ett system som jag tror är optimalt, som jag V E T är det enda rätta, en vision, en uppenbarelse, ett tecken!
Men man kan ju inte tigga om tecken för de kommer inte komma.
Det enda som går är att skapa sina egna tecken, att hitta sin egna väg, men jag vet inte ens hur jag hittar kartan (dessutom så suger jag på att läsa kartor så jag skulle antagligen ändå gå fel, nej vänta det var ju en metafor).

Men när det gäller världsordningen så är jag förvirrad, jag står mellan Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov (det skulle aldrig funka människan är för girig, kappvändig och genomrutten) ett sämhälle där jag har lyckats ta mig upp till makten så att (ja så att vad, så att jag har uppnått makt? Ja makt är ju det enda människan vill ha så varför inte?) och total anarki och jag menar inte den politiska rörelsen som vill upplösa makten (som att det är möjligt, idioter!) jag menar kaos, jag menar krig, blod och misär.
Jag menar den totala friheten! för om människan vore fri så skulle hon inte göra nånting annat än hugga sin broder i ryggen.
Men varför skulle jag vilja ha det? Jag vet inte, det vore intressant men hey om jag vill se det så är det bara att resa till i princip vilken krigszon som helst så.

Så nej det sista kan vi också ta bort.

Barn är som döden


Jag funderar på att lägga till lite mer grejer här, alltså nånting mer än bara mina desperata tankar som aldrig kommer leda nån vart, typ skriva lite om nåt mer avspänt.

Det enda jag tänker på är döda barn, ja vissa blir ju avspända av det, föräldrarna blir ju det.
Eller asså de kommer antagligen gnälla  "du dödade mitt barn, du är ett monster jag ringer polisen" men asså föräldrar har svårt att inse att det finns för många människor!

Aja jag är ledsen men jag tänker komma tillbaka till tomheten.
Nej jag ljög vet inte vad jag ska skriva.
Jag hoppas att jag hittar en mening med denna meningslösa tillvaro men om jag inte gör det så.
Så kommer jag fortsätta äta bajsa och sova

Oj vad mycket det var

Jag har tänkt på så mycket den senaste veckan, jag har tänkt på allt tror jag eller nej.
Jag har tänkt på en massa saker, saker jag ville skriva i min fina blogg, saker jg itne ville skriva saker som inte fanns saker som borde finnas osv.
Men nu vet jag itne varför?
Jag vet itne varför jag skriver ner nåt av det jag skriver ner.
NÅnstans på vägen så tappa de något han vet itne vad eller hur han vet bara att han saknade delen men inte vad han ska göra nu.

Jag kom nyss på en grej,

omg omg omg
nåt verkar vara fel
det verkar som att bloggen kan vara borta, haha och trots det så skriver jag detta, hur skriver jag detta,
aja vi märker det snart (rättelse Jag märker det sanrt)

Schimpanser

ja
det är vad vi ska prata om idag käre älskade läsare (mig själv om tre dagar).
eller vänta lite nu
jag bryr mig inte om schimpanser!
Jag är så trött på politik!
eller nej jag är trött på att hela världen består utav korkade får.
Jag hatar får!
Människor som inte klarar av att tänka en tanke själv utan är papegojor.
Men jag kan inte låta bli att tro att jag också är ett får, en slav.
Jag kanske tror att jag tänker men jag är också en jävla papegoja och det stör mig!
hur kommer jag ut ur det här?
ska man vara kritisk till allt? ska man ignorera alla andras åsikter? vad ska jag göra!
jag borde sluta läsa brott och straff, den har negativt inflytande och fan nu känns det som att allt det här bara är ett citat från boken.
fast med mer stavfel och fulare språk.
fan det här känns som mitt argaste inlägg någonsin.
jag är hungrig

Aja gräs är ju ändå rätt gott och min plats på ängen är skön, varför ens försöka vara något annat

Sönder

Det känns som att allting som jag har kommer raseras vilket ögonblick som helst.
Jag antar att det har att göra med att det snart är lajv och att jag alltid stressar som fan inför lajv
men nu är allting klart och jag har inget mer att stressa över
så nu stressar jag istället över att allting snart kommer försvinna
eller jag känner det
det känns som att tåget kommer sprängas, eller Jens bil gå sönder eller skolan spärra in mig i matterummet och där inne dör jag.
Hettan och den kvava luften (btw jag älskar det rummet sitter där hela dagarna) kväver mig.
Jag trycker mig själv mot glaset som för att pressa ut mig, jag ropar, skriker och bankar men ingen hör eller ser.
Fan vad hemskt, men nu när det är nedskrivet kan jag inte sluta tänka på det, det är helt tomt, och nje, nu vänder sig en av de om och ansiktet är tomt, det existerar inte men på något sätt ser jag ett leende, ett ansiktslöst leende.
Varför skrev jag ner allt det där?
juste för att det är vad jag gör här, skriver av mig.
Men iallafall.
jag känner av någon anledning för att skriva om månen.
Ni vet månen, den är gul, lite som en schimpans.
schimpanser gillar apor för de är apor alltså är vi månen.
Eller vi är som månen.
vi är alla en måne?
har vi alla en måne, inombords
"har vi inte alla en liten måne inombords" fan Albin du har förstört mig, misstolka inte, nu tänker jag så varje gång nån säger något!
Aja.
Jaag undrar om man kan tänka för mycket?
Man kan överanalysera saker men akn man tänka för mycket? men den största fråga
cheeseburgare
förlåt det där var inte meningen.
är
jag vill inte
gud
varför kan du inte bara skriva det du tänkte istället för den här jävla skiten!
belaba
jag älskar rättstavningsgrejen ajg behöver itne ens anstränga mig jag kan skriva jga hela tiden men ni kommer läsa jag för jag fixar det.
trött
sova
äta
ost
lajv!
sova
!
tomt!
blank
min dag!
hem
inte okej
skit på dig
prao!
yaay
ledig
yaay igen
ostkakor
a
precis
så kan det gå

Kan foster synda?


Jag tänkte på en grej, enligt katolicismen så föds alla syndiga, detta betyder att spädbarn är syndiga osv, jag antar att det är för likt sex att födas eller nåt, så långt hänger jag med, eller okej jag förstår inte riktigt hur det är syndigt att födas men katolicismen är en jävligt märklig sekt.
Men om vi nu säger att det är så, alla föds med synd, jag är trött så jag kommer inte ihåg de riktiga citaten och jag orkar inte leta upp de riktiga citaten så nån snäll människa får gärna göra det åt mig eller säga att jag är en idiot som bara ljuger, vilket som.
Men okej, alla föds med synd, och att födas kan knappast vara syndigt det vore ju att säga att nånting så naturligt och livsavgörande vore en synd. Nej vänta lite nu, det är kristna vi talar om här, okej det är helt normalt för de att syndaförklara helt naturliga saker.
Men min poäng var aldrig att hålla på att skriva om hur idiotisk kristendomen är jag ville bara skriva lite om tanken på just foster och synd.
Nu vet jag att jag inte kommer få några svar genom att skriva det här för jag har redan kommit fram till svaret men vafan.
Det här gick inte alls som planerat, jag måste börja skriva manus för mina blogginlägg.
Men vafan!
Vincent fokusera!
Klockan är 20 i 2 och du förväntar dig att jag fokuserar? Det är ungefär nu som jag typ slötittar på en dålig film och skrattar åt myggor.
Men vafan!
Nu ska jag fan skriva det här om foster!
Om alla är syndiga från början måste ju foster synda
Nej vet du vad!
Du ahr tagit bort poängen med hela det här inlägget och jag har tappat min tanke
Hoppas att du är jävligt nöjd!
Seriöst jag som hade värsta tanken och det var jätteintressant och roligt när ajg satt och ätnkte på det och ajg kände hur jag ville föreviga det.
Sugigt.
Men vafan ska vi göra nu då? Jag måste tänka innan jag skriver, stackars läsare, jag svamlar bara om ingenting.
Förlåt.
Mitt vänstra lillfinger är fast i en krokig ställning tack vare maelstrom.
Man skjuter med ctrl för er som undrar hur det hände, Maelstrom är ett spel och inte någon konstig porr.
Hur fan skulle det kunna vara det? och om det var det vad har det att göra med ditt lillfinger?
Nej nu tänker jag ta bort det från hjärnan.

Men va fan!
Varför började jag skriva det här?
Om jag vill skriva kan jag skriva på min läxa som sk in på måndag som inte ens är tråkig eller jobbig utan kul och intressant men som jag ändå inte har gjort för att jag är...
Lat? Dålig? Har aids? jag vet inte, eller jo jag vet, det är för att jag hellre sitter och kollar rakt in i en vägg.
Det där är inte nåt ajg gör det kommer från en låt, tror att det är en ebba grön låt, att stirra in i en vägg, hmm
en sekund måste kolla,
Ja det är sno från de rika och artisten var ebba grön
texten ifråga lyder: Att sitta och glo rakt in i en vägg har aldrig varit min stil precis jag hatar att va passiv för jag är ingen slav.
Inte för att det har nånting att göra med det jag pratar om, jag älskar att vara passiv för jag är ingen slav, eller vänta lite nu det betyder fan att ajg är en slav,
Men är man inte en slav om man är aktiv också?
Fast nej, det är fan inte sant, man kan vara en aktiv slav men man är i alla fall aktiv.
Det är bättre?
Hur blir jag aktiv? Och jag menar självfallet inte ut och spring utan hur kommer jag ut ur slaveriet?
Går det ens? Eller snarare går det att komma ut ur slaveriet och fortfarande leva i samhället?
Okej nej det är omöjligt för i vårt samhälle är vi alla kapitalismens slav.
Wow det här känns så fel, allt jag skriver här,eller nej men det känns som att. jag vet inte.
"Ni kan inte tjäna både Gud och mammon"
jag vet det där har itne att göra med någonting men jag känner att jag vill skriva ner det för jag gillar det citatet.
Fan  jag är nere i en väldigt jesuig period just nu, men jag gillar jesus, han verkade schysst. Hans asexualitet är lite tråkig men vissa människor är sådana det är inget fel på dem.
Dock vill jag bara förtydliga att ajg tycker att kristendomen är en helt uppfuckad religion och roten till allt ont här i världen.
Okej det är inte sant.
Organiserad religion är roten till allt ont här i världen, och girighet.
Jag vill också påpeka att jag inte tycker speciellt illa om kristendomen, alla religioner är uppfuckade men det är kristendomen och judendomen som jag vet mest om.
När vi ändå pratar om religion måste jag faktiskt skriva lite om sodom och gomorra.
Jag älskar den historien för att den visar den här lite argsintare sidan av Gud som ajg tycker ahr blivit bortglömd, det är så jävla mycket snack om att gud är snäll och god och allt det där.
Men tillbaka till sodom och gomorra, det är en fantastisk berättelse, jag vet inte om ni känner till historien men här kommer den korta versionen:
Gud sitter på molnen och ser ner på sin värld, tänker, fan vad bra jag är! Sen ser han de här två städerna, sodom och gomorra, ser att folk där går runt och har sex med både getter och andra män.
Så han blir skitförbannad och börjar förbereda sig för att utplåna de där dåliga platserna men precis när han ska sätta eld på de ogudaktiga svinen komemr abraham och säger att det itne är okej att döda alla där för det finns ju nåra snälla, ska du döda dem också? (de glömde väl att gud är allsmäktig och borde kunna se vem som är snäll och dum och sen bara döda de dumma) Gud tänker att fan nej det är ju itne snällt och jag är fett med snäll, så gud skickar ner 2 änglar för att hitta 10 snälla människor i staden, de söker ett tag men sen blir de trötta (jävligt konstigt att änglar behvöer sova) och får sova hos Lot och hans familj.
P nåt sätt får resten av byn reda på att de där sakerna är änglar och det gör dem asförbannade (de gillar väl inte änglar, fick väl bara mjuka paket, nej vänta det är tomten, fast tomten är säkert en ängel)
så de går dit för att ge änglarna spö (och typ våldta dem för att de är onda där i byn) Men Lot tycker synd om änglarna så han säger till den arga folkmassan att man inte ska våldta änglar för då e man inte snel, så han ger dem sina döttrar istället. Änglarna tänker att fan vi fixar de här så de gjorda den arga folkmassan tillfälligt blind och springer iväg med Lot och hans familj. De ger också alla bestämde order till familjen att ingen får vända sig om!
Så gud förstör byarna, låter aska o svavel regna över dem osv, men den här nedriga kvinna  som Lot har gift sig med vänder sig om!
Och det är typ jättehemskt så gud gör henne till en saltstod (jag vet konstigt straff men men). Lot och hans döttrar som är ogifta och som klarade sig från att bli gruppvåldtagna av en arg folkmassa sprang iväg från staden och Lots döttrar börjar av någon anledning tycka at Lot ser jävligt het ut så de super honom fullt och ligger med honom.
varför ligger de med sin farsa? det måste ah varit nån där nånstans som var bättre och om gud blev arg för att de hade sex med getter och andra killar borde han väl bli jättearg när han ser att de incestar sig.
Asså den här historien är sjuk på så många sätt, jag kan förstå att gud blev arg för att invånarna i staden bögade sig och hade sex med getter gud hatar ju sånt. Men saltstoden förstår jag verkligen inte, för det första, kom igen för att man vänder sig om och en saltstod?
Det väcker ändå en hel del frågor, jag tänker mig en saltstod i människostorlek men de kanske menar en liten?
Finns det salt i? Lever hon vidare? dör hon? använder familjen saltet? Många frågor.
Men fan nu ska jag sova, jag vill skriva vidare om Lot och hans saltfru men ag får göra det någon annan gång
ses
dö inte
snälla
jag blir ledsen då
riktigt ledsen
så strunta i det
tack

Btw om nån kan förklara hela lothistorien så blir jag glad



Tidigare inlägg
RSS 2.0