Dömd till frihet

Ni är fan svin! Ni är meningslösa, färglösa klumpar som flyter omkring och smutsar ner vår vackra, rena värld!
Jag hatar er! Jag vill att ni alla ska fallla ner och dö, det är min största önskan. Att ni, meningslösa varelser försvinner. Ni ska försvinna ur historien för gissa vad, om ni inte raderas, vaporiseras ur denna existens så kommer den smittan som vi kallar meningslöshet, den smittan som är era liv fortsätta sprida sig tills dessa att vi inte har något hopp.
Meen ni lyssnar ju inte. Ni tycker inte att ni är meningslösa, men ni fortsätter ändå att slösa bort era liv på meningslösa tidsfördriv!
Nä fy fan! Det kommer aldrig gå om ingen gör nåt åt det, om inte vi som har kommit över er och som faktiskt kan rädda denna jord och kan böja och förändra den evighet som kallas framtiden. Om inte vi utrotar er så kommer till och med vi bli smittade. Och tro mig när vi är smittade så är Allt hopp ute för evigt.
Jag känner det redan, jag känner hur ni infekterar mig med meningslöshet, jag skriker men ni lyssnar ju inte! Ni vill, medvetet eller omedvetet, göra oss till levande döda så att vi blir som er.
Oj, skrev jag nyss det där? Vart fan är jag påväg? Jag hade inte dessa tankar för bara några månader sen, eller jag hade de men inte i en sån styrka. Jag har alltid lekt med tankarna men nu är de snart över mig.
Hur fan ska jag komma ut ur det här träsket? Hur fan ska jag undvika att köra rakt in i bergväggen för tro mig jag har den i sikte och gasar på som fan.
Jag kommer dö snart, jag kommer bli precis som alla ni och det äckligaste är att jag kommer tycka att jag har förbättrats. Jag kommer tycka att jag passar in bättre, att jag är mer social, att jag är närmare mina mål men jag kommer vara död.
Det är så det ser ut, striden är här och nu. Ni har två sidor, antingen sidan som ser lockande ut och lovar belöningar och gemenskap eller sidan som kommer höja upp er över allt annat.
Fast varför skulle ni välja rätt? De flesta av er kommer för det första välja meningslöshet, de få som inte gör det kommer nog bara runt nån procent att faktiskt överleva och lyckas ni andra kommer bara bli bråte som bygger bron till den Nya Människan.

Fan jag skakar och brinner, Jag drunknar.
Jag behöver lugna mig, jag behöver lämna det här om jag stannar kvar här så kommer jag bränna ut mig själv!
Jag vill inte! Jag vill inte! Jag har så mycket kvar att göra.
Nej nej nej! Sluta predika och inse att världen ändå är en lögn och en illusion, njut istället för att brinna njut och dö för du kan ändå inte komma upp och det vet du.
Jag måste kunna komma upp, Jag måste!

Det finns ingenting som får mig att känna mer meningslöshet än kickarna. Under kicken kan det vara lite trevligt men fan direkt efter så faller jag så djupt. Eller jag faller lika långt som jag gick upp.
Men det är ändå värt det för fallet och att vara nere är också en kick, jag känner mig iallafall levande!


Jag hatar

Den senaste tiden har min hjärna varit besatt av

Nej förlåt, trodde ni att ni skulle få reda på någonting äkta om mig och vad jag tänkte på? Pff att ni aldrig lär er, idioter.
Jo men idag kanske du ska berätta någonting äkta, skriva av dig lite så att du förstår? Ha! Aldrig att de får reda på vad du tänker. (är det konstigt att jag pratar med mig själv och dessutom hånar mig själv) Fast ni vill inte ens veta vad jag tänker, varför skulle ni vilja det? Det är inte ens lite intressant. Fan jag blir uttråkad ibland av mina egna tankar så varför skulle ni bry er?
Och om ni bryr er, lämna mitt huvud! Ni har ingenting att göra där, stick! försvinn för fan! Det är faktiskt en av mina största
Fan farligt nära att ni fick reda på någonting äkta, jag måste bli försiktigare med vad jag skriver här ibland så kommer det bara ut ord som ska stanna inne. Är det bara jag eller är det kallt här? Dessutom "vaddå dessutom det är ett helt annat ämne, det borde inte ens stå i samma inlägg, dina läsare kommer inte fatta någonting om du inte lär dig att ha lite sammanhang och vara konsekvent!" Mina läsare? Snälla ingen läser det här "Verkligen varför skriver du inte någonting personligt och äkta då om du nu är så säker på att ingen ändå kommer läsa?" Det kan jag göra, Käre läsare jag. VÄnta lite! Du försöker lura mig ditt svin! "Jag försöker lura vad snackar du om? Jag är ingenting, jag är bokstäver på en skärm. Dessutom så har du hela den här konversationen uttänkt och hur fan kan man kalla det en konversation, det är inte ens någonting det är ettor och nollor!" Det är sant. dessutom hur kan jag... "Hey du får fan inte börja racka ner på dig själv och den här bloggen det är vad jag gör! Du ska bara vara den konstiga lilla rösten i ditt huvud som" Vad pratar du om? Du är inte ens någonting det sa du själv. Du är fan inte ens ett fantasifoster du har ingen rätt att kräva saker eller göra någonting! "Du är en kuk" Verkligen? ska vi börja gå in på personliga påhopp? "Ja! Du är en idiot, du är ful, du kan inte stava och du, fan jag kan inte säga någonting som verkligen skadar för då kommer de veta vad som skadar dig" Hur fan ska jag kunna svara på det? Hur förolämpar man ett par ord? Jo men "" de där är  fan uppfuckade! Var kom de ifrån? HUr ska folk fatta vad de betyder?

"Nä jag är trött på det här och jag är trött på dig"

Såå det där var konstigt men hey vi kanske har fått en ny karaktär i denna blogg "Vaddå ny jag har alltid varit här dessutom sa du att jag inte fanns då är jag inte en karaktär"
Din tid är slut försvinn!

Jag har ont, det är väldigt opraktiskt jävla feber som har fått för sig att existera i mig.

Fan vad jag hoppas på att apokalysen kan komma, jag har fan tråkigt och jag vill inte missa den!