Sönder
Jag antar att det har att göra med att det snart är lajv och att jag alltid stressar som fan inför lajv
men nu är allting klart och jag har inget mer att stressa över
så nu stressar jag istället över att allting snart kommer försvinna
eller jag känner det
det känns som att tåget kommer sprängas, eller Jens bil gå sönder eller skolan spärra in mig i matterummet och där inne dör jag.
Hettan och den kvava luften (btw jag älskar det rummet sitter där hela dagarna) kväver mig.
Jag trycker mig själv mot glaset som för att pressa ut mig, jag ropar, skriker och bankar men ingen hör eller ser.
Fan vad hemskt, men nu när det är nedskrivet kan jag inte sluta tänka på det, det är helt tomt, och nje, nu vänder sig en av de om och ansiktet är tomt, det existerar inte men på något sätt ser jag ett leende, ett ansiktslöst leende.
Varför skrev jag ner allt det där?
juste för att det är vad jag gör här, skriver av mig.
Men iallafall.
jag känner av någon anledning för att skriva om månen.
Ni vet månen, den är gul, lite som en schimpans.
schimpanser gillar apor för de är apor alltså är vi månen.
Eller vi är som månen.
vi är alla en måne?
har vi alla en måne, inombords
"har vi inte alla en liten måne inombords" fan Albin du har förstört mig, misstolka inte, nu tänker jag så varje gång nån säger något!
Aja.
Jaag undrar om man kan tänka för mycket?
Man kan överanalysera saker men akn man tänka för mycket? men den största fråga
cheeseburgare
förlåt det där var inte meningen.
är
jag vill inte
gud
varför kan du inte bara skriva det du tänkte istället för den här jävla skiten!
belaba
jag älskar rättstavningsgrejen ajg behöver itne ens anstränga mig jag kan skriva jga hela tiden men ni kommer läsa jag för jag fixar det.
trött
sova
äta
ost
lajv!
sova
!
tomt!
blank
min dag!
hem
inte okej
skit på dig
prao!
yaay
ledig
yaay igen
ostkakor
a
precis
så kan det gå
Vince, skriver du dagbok? Om inte borde du fundera på att börja...
"Jag trycker mig själv mot glaset som för att pressa ut mig, jag ropar, skriker och bankar men ingen hör eller ser.
Fan vad hemskt, men nu när det är nedskrivet kan jag inte sluta tänka på det, det är helt tomt, och nje, nu vänder sig en av de om och ansiktet är tomt, det existerar inte men på något sätt ser jag ett leende, ett ansiktslöst leende."
Känner igen det där så tydligt från många sidor i mina egna dagböcker. Det är både jobbigt och givande, och man måste inte skriva varje dag, men det ger mer utrymme att försöka förstå vad det är man vill att folk ska se, förstå och höra.
Eller bara förklara för mig ^^ (yey, syrran vill man ju öppna sig för?)
Lol, längsta kommentaren ever. Well, svara typ med ett mail om det finns nåt här att svara på - nu är klockan fyra på morgonen och jag ska sova trots att jag inte har jobb eller skola att tänka på :P
